Begravningsverser

Denna regniga och kulna dag sitter jag och katalogiserar ett samlingsband med begravningsverser. Särskilt under 1700-talet var det på modet att i samband med högtidligheter som dop, bröllop och begravningar låta trycka upp små tillfällestryck på vers. I högtidliga fall, och där det rör sig om lärda personer, kan verserna vara på latin och grekiska, men de som jag sitter med idag, från 1700-talets mitt, är huvudsakligen på svenska.Denna genre av diktning kan verkligen variera i kvalitet. Ofta återkommer samma rim och motiv, men ibland anspelas på en persons namn eller yrke lite extra. När man som denne avlidne man heter Grahn i efternamn, kan man naturligtvis brodera ut versen utifrån detta barrträd. Om Johan Önort Grahn, död 1762, skaldas bland annat:

”Det gröna trä föll kull,
som himlen mång åhr hägnat,
som hela staden fägnat.
Och mångom warit hull.
Den största Grahn slogs neder;
men oförgiänglig ceder
skal wäxa up af Grahnens wärda mull.”

Idag kanske vi kan se dagstidningarnas dödsannonser – med sina ofta från folkkära poeter lånade diktrader – som ett arv från denna tid.